Passion för Pion

It's a good day today! Med solen skinande på nästippen, men ändå inte mer än 20 grader, och en stillsam promenad bland Vintervikens kolonilotter med kameran som sällskap kändes livet inte speciellt svårt. Det är så grönt och framtidstron spirar. De små plantorna har börjat växa, och grönskan är så livfull och frodig. Det är förväntansfullt! Men det som lätt tar uppmärksamheten från annat dessa veckor är pionernas blommning. Den ståtliga och praktfulla blomman som kräver uppmärksamhet av sin betraktare.

Jag har alltid tyckt att pionernas blommor ofta är för överdådiga, och att den blommar för överflödigt - fyllda med hundratals tätt packade kronblad, och mängder av såna blommor. Det blir lite väl mycket av det goda, och upplevdes, i alla fall av mig, som "tantblommor". Många arter får mig att tänka på "vulgära" underkläder, och jag har haft svårt att se skönheten i det. Men så såg jag en buskpion för något år sedan, som var mycket sparsmakad. Den hade öppna, utbredda enkla blommor och busken var förvedad och såg ut att ha blivit knotig av åren i väder och vind. Jag blev förälskad, och den vägen leddes jag in i pionernas värld, och jag kan idag uppskatta de flesta - även de vulgära - sorterna, även om jag alltid kommer att föredra de enkla och formstarka blommorna.

De flesta människor älskar pioner. Med sådana blommor är det nog inte så svårt att bli älskad. Men de blommar så kort tid, och kanske beror deras tjusarkraft till viss del på just det faktumet. Det blir mycket spänning och förväntan förknippad med att följa de stora knopparna och se dem slå ut, för att inom någon enstaka vecka helt ha blommat ut. Underbart är kort, säger man ju.

---------------------------------------------------------------------------------

Det finns 2 sorters pioner; buskpion och örtartad pion. Den sistnämnda vissnar ner helt under vintern, och kommer upp med nya skott ur marken nästa vår. Buskpionen däremot får skott på sina knotiga vedartade grenar, där åldern sätter sina spår. I Kina (och även europa) är den örtartade sorten mest populär, och man uppskattar de mycket fyllda sorterna.

Pionens historia är lång, troligen längre än den man känner till. I Kina har pioner odlats i minst 1500 år, för såväl den vackra blommans skull som för dess medicinska egenskaper. De ursprungliga vilda arterna hade alla enkla blommor - med en enkelhet i formen och en renhet i färgen. Kineserna började förädla dem, och tog fram mer och mer fyllda former med varierande färger. I Japan däremot, som började importera pioner från Kina tidigt, gick förädlingen mot enkla och halvfyllda former.

Kejsarinnan Wu Zetian, år 660 e kr - en hjältinna bland feminister - bidrog till pionernas popularitet. Hon önskade främja konsten och i sammanhanget kom pionen, som var kejsarinnans favoritblomma, att bli högsta mode. Det utbröt en pionmani i Kina som kan jämställas med tulpanmanin i Holland på 1600-talet.

I såväl Kina, där pionen är nationalblomma, som Japan har man pionfestivaler i blomningstid, och man ger varandra pioner som symbol för vänskap.

Mångfalden av pioner är stor. Idag finns ca 3000 sorter.